Egoism, Moral, uppoffringar & livet.

Efter månader av allt mer personliga rekryteringsbrev till NBG, Marina Insatsstyrkorna mm kom idag det första telefonsamtalet. För ett år sedan skulle det blivit ett blankt nej -av personliga skäl. Idag är jag betydligt mer sugen.. men å andra sidan så har jag idag en verksamhet som står och faller utan mig, jag har kunder som får rejäla problem.


Men visst, vi har grundlagar... ställer jag mig till registerförbandens förfogande kan min arbetsgivare inte säga nej. Men nu råkar vi vara samma person & hur schysst är det att ingå kontrakt med kunder för att månaden efter ingå ett till som med lagens hjälp kan bryta alltihop om det smäller?

Min första tanke är att det är fel, det är oansvarigt och taskigt.
Men å andra sidan, vad skulle jag göra istället? Om min kompetens är vad som saknas för en fredsbevarande insats, är jag då inte ett svin om jag väljer mitt företags & mina kunders ekonomiska intressen framför det?

Man kan även gå ett steg längre...
Vi pratar högriskuppdrag, spetskompetens & utbildning är skillnaden mellan liv och död. Om man som bäst lämpad tackar nej, då får någon annan göra jobbet. Och med lägre kompetens i gruppen ökar riskerna drastiskt. Risken att någon far illa, risken att Johan 26 aldrig kommer hem igen.

Fan, det är svårt.