Hur blev det så här?

För några år sedan upptäckte jag min sentimentala sida.
Jag var på helgpermission från flottan & tittade på tv med min mor och yngsta syster sen kväll.
Och min syster pratade med mig, orden flög ur munnen på henne...

Jag förstod inte ett ord, hon var inte allt för tränad. Men denna entusiasm var för mycket för mig och jag kände hur tårarna kom.
Efter det har det bara blivit värre.. Att jag är helt matt & gråter som en (jag vet inte vad) varje gång jag ser The notebook är kanske inte alltför konstigt (det är en sjukt bra film). Och när huvudrollsinnehavarna får varandra på slutet i den romantiska komedien... det är hyfsat förståeligt. Men nu börjar det bli riktigt sjukt.

Till exempel... october sky... några amerikanska kids bygger en liten modellraket och drömmer om ett liv bortom ortens kolgruva. När den buttra pappan tills slut får upp ögonen för sonens fysikintresse och kommer för att trycka på startknappen för deras sista raket. Då har jag ingen kontroll.

Men nu, till saken. Anledningen till att jag bara var tvungen att skriva ner det här.

jag tittade nyss på S C R U B S... och gissa vad.


vad fan har hänt med mig?