Det är fredag...

Det är bubblor och det är missar.


Testledaren i mitt senaste projekt lämnar bygget och bjöd i sedvanlig ordning på lite fika framåt eftermiddagen.
Han gick däremot ett steg längre än vanligt... Han bjöd nämligen på fika-buffé.

Den bestod av:
-Glasstårta
-Chokladpraliner
-kanelsnäckor
-Jordgubbar

och bubbel.

Det råkade bli så att jag och Fredrik satt kvar sist. Och det var nästan en hel flaska brut kvar.
"Den kan vi inte lämna" sa någon.

En halvtimma senare sitter jag och förbereder tysklands kommande site för översättningsarbetet som skall påbörjas nästa vecka. Vad jag inte märker är att jag inte är i preparations-miljön utan faktiskt sitter och ändrar deras nuvarande live-site.


Pinsamt.
Champagne är livsfarligt.

Hur blev det så här?

För några år sedan upptäckte jag min sentimentala sida.
Jag var på helgpermission från flottan & tittade på tv med min mor och yngsta syster sen kväll.
Och min syster pratade med mig, orden flög ur munnen på henne...

Jag förstod inte ett ord, hon var inte allt för tränad. Men denna entusiasm var för mycket för mig och jag kände hur tårarna kom.
Efter det har det bara blivit värre.. Att jag är helt matt & gråter som en (jag vet inte vad) varje gång jag ser The notebook är kanske inte alltför konstigt (det är en sjukt bra film). Och när huvudrollsinnehavarna får varandra på slutet i den romantiska komedien... det är hyfsat förståeligt. Men nu börjar det bli riktigt sjukt.

Till exempel... october sky... några amerikanska kids bygger en liten modellraket och drömmer om ett liv bortom ortens kolgruva. När den buttra pappan tills slut får upp ögonen för sonens fysikintresse och kommer för att trycka på startknappen för deras sista raket. Då har jag ingen kontroll.

Men nu, till saken. Anledningen till att jag bara var tvungen att skriva ner det här.

jag tittade nyss på S C R U B S... och gissa vad.


vad fan har hänt med mig?

Vissa saker här i livet är allt bra knäppa...

Jag var en sväng ute på landet hos föräldrar och syskon efter midsommar i Halmstad/Tylösand..
Det började med en skön biltur med Erik & Joseph ner till Hässleholm för att sedan hoppa på ett tåg uppåt landet. Dessvärre missade jag tåget jag tänkte ta och fick därför tillbringa 2h av midsommardagen sittandes på en öde tågstation. Jag var törstigt också... som bara den. Pressbyrån var stängd men jag släpade med mig min väska (som för övrigt lyckas rymma mer och mer för varje gång jag använder den) in i Hässleholm centrum (ca ett kvarter) och hittade en pizzeria som faktiskt var öppen. I hopp om att dom kanske hade mineralvatten ger jag mig in i den osiga lokalen. Till min stora besvikelse ser jag enbart ett bar burkläsk men inser att jag inte kan ställa mycket högre krav än så... Givetvis tar dom inte kort, något som jag själv räknar ut eftersom pizzabagaren var den fåordiga typen. Jag beger mig därför ut i staden igen för att leta upp en bankomat, vilket jag finner.
Väl tillbaka hos "Viking pizza" (eller nåt sånt, alla pizzerior på småorterna i skåne har "viking" i namnet) suckar killen bakom disken åt min hundralapp som om den vore gift. Han mumlar något och lämnar lokalen med min sedel. Själv står jag kvar i en tom pizzeria och undrar vad som händer.

Nåväl, historien blir inte mycket roligare. Jag fick en cola, jag hade aptråkigt i 1,5h till och fick dessutom stå ut med att pappa skulle leta ugglor & grävlingar de sista 4km innan vi kom hem.



Jag hade tänkt att ta upp 3 knäppa saker i det här inlägget men inser nu att jag inte hinner mer för stunden.
Men mitt liv är knäppt så det kommer fler. Tro mig.

:)

New Website launched in sweden!

Only 31 countries to go...